Årets statistik
Tänkte att jag skulle dela med mig hur jag personligen har presterat i år, har startat alla våra 16 matcher, spelat mer eller mindre varje minut av de allihopa, har 3 mål och 4 assist, med det sagt är jag rankad #11 i NAC, vilket inte är dåligt alls!
Halloween turnering
Varje år så har vi en 4v4 turnering med halloween tema. I år hade vi bara folk till tre lag och kostymerna var tema Shrek (mitt lag), bäbisar, och Mikes (vår assisterande tränare). 
Nu startar det på riktigt
Idag har vi vår första conference match, dvs, vi behöver komma topp 6 i vår conference för att kunna kvalificera till slutspel. Vi sitter just nu i bussen upp till Lyndon State i Vermont. Det borde vara en bra match, och vi borde vinna.
Ett litet lag med stort hjärta <3
Var tvungen att köpa nya fotbollsskor (igen) i torsdags som är lite drygt två storlekar för stora. Anledningen till detta är överansträngningen i mina stortår.. De gör så ont och jag har så mycket tejp att de inte får plats i mina andra skor. Skit är det, men vad gör man inte.
Nödköp, men snygga ändå
Löjligt
Att det ska vara så svårt att stava rätt.. Dessutom så hade de fått vem som gjorde sadisterna fel, Bronte hade en assist till Cassies mål, och jag assisterade Brontes mål..
Men en vinst är en vinst!
Seniors
Visst är vi söta?
Rankade 8
Med säsongens första match på intåg (onsdag) så har även årets ranking i vår conference kommit ut. Vi är rankade 8a för typ 3e året i rad. dock tror jag att vi kommer göra mycket bättre ifrån oss än vad folk förväntar sig.
Fick dessutom vara med på bild, ojojoj
Tjocktjocktjock
En vecka in i försäsongen och mina fötter är feta, svullna, och ömmande som om jag vore gravid i typ 8e månaden. Har haft himla flyt och klarat mig undan riktigt ömma muskler, men mina fötter, guys, ni anar inte hur jobbigt det är! Haha.
Laget ser i alla fall riktigt bra ut i år! Jag är sjukt pepp på att börja spela på riktigt. Vi ligger i hårdträning till på söndag sen börjar skolan på måndag och vi har första matchen på onsdag! Om det vore lagligt skulle jag nästan sätta pengar på att vi kommer vinna, så säker är jag. Hoppas att jag inte får äta upp det på onsdagkväll dock..
Bilder från matchen
som sagt, min vadderade arm var otroligt otymplig... 
Kung-Fu fighting
Tillbaka
Jag bröt handleden jäkligt illa för två och en halv vecka sedan. I onsdags var jag klar att få träna igen och idag var första matchen tillbaka. Tro mig när jag säger att det var nervöst, det värsta som kan hända är att jag faller och bryter handleden igen, vilket jag inte vill göra då det troligen är det mest smärtsamma jag har gjort i hela mitt liv...
Hur som helst. Det var en okej match, vi förlorade 1-3 mot det bästa laget i vår serie. Och min måltorka tog äntligen slut!! Är nu uppe i sex mål för säsongen, vilket är lika många som jag hade förra året... Imorgon är det dags igen, om vi inte vinner är risken stor att det är säsongens sista match. Vilket är väldigt tråkigt. Det betyder också att min tredje, och näst sista säsong här är över. Galet!
Eftersom gipset inte får vara hårt måste man vaddera den, otympligt och irriterande, men jag får ju spela iaf!
Ett ofrivilligt äventyr
Igår åkte jag ambulans för första gången i mitt liv, och opererades för andra gången i mitt liv.
Igår spelade vi borta mot Husson som håller till i Bangor, ca 1 timme norr om Waterville. Det var en riktig skitmatch och vi låg under med 2-0 i halvlek. När det är lite drygt 3 min kvar av matchen går jag in för en tackling, tjejen jag går mot sveper mina fötter under mig och jag drar på en riktig lufttur.
Jag tar emot mig med vänster handen och hör hur handleden knakar till, när jag sedan landar och ser hur deformerad den är slog paniken till på riktigt. Jag hade definitivt brutit handleden. Hussons atlethic trainer ringde ambulans som kom ca 10min därefter. Jättetrevlig ambulans personal som 1) gav mig smärtstillande och 2) tog mig till Eastern Maine Medical Center. Vår assisterande Coach hängde med till akuten, huvudcoach kom tillsammans med Bronte efter att de hade spelat klart de sista 3min av matchen. När Bronte kom började jag böla igen, tacksam för att ha en sån underbar vän!
De tryckte i mig en massa droger för att ta bort smärtan, vilket var skönt för efter röntgen gjorde det fan så ont.
Röntgen visade att ena benet i handleden var ur led medan det andra var redigt brutet. Först sa doktorn att dr bara skulle försöka dra tillbaka benen i rätt position, men då kom en ortoped specialiserad på idrottsskador och sa att se skulle operera och sätta in ett gäng skruvar för att stabilisera och rätta till handleden.
Operationen tog inte mer än en timme och efter att jag var lite mindre groggy efteråt kunde vi åka hem igen. Mycket skit om amerikansk sjukvård, att det är dyrt osv, men jag kom in strax efter kl 19 och fick åka hem strax innan midnatt. All personal var hur trevliga som helst och jag kände mig otroligt omhändertagen under hela den tiden jag var inne.
Att Bronte var med under hela besöket var det bästa, hon är ju trots allt min familj här, och när man inte kan ha mamma där får man ta det näst bästa.
Ska på återbesök om 10 dagar, då får vi se hur det ser ut. Jag hoppas bara att jag kan vara med och spela de sista matcherna vi har kvar...
Just nu äter jag bara starka mediciner och är lite lätt borta i huvudet. Men det känns bra, handen gör ju inte ont iaf ^^
Lätt missbildad handled
Jag var hög som ett hus
Snygg som få innan operation
Onsdagens bildskörd
Den dagen då jag känner mig fotogenetisk på fotbollsplanen kommer vara en bra dag, tillsvidare så lever jag med fula grimaser och andra märkliga ansiktsuttryck:
Börjar ledsna
Jag har antagligen den värsta måltorkan i mitt liv, börjat bli tröttsamt. Igår torskade vi 1-0, skitmatch, tack och liv räknas den inte till vår conference. Men det gör matchen på lördag, då får det fanimig vara nog. Samt att jag och en kompis har slagit vad, inte en chans att han får vinna haha
PS, hur snygg är man inte på planen då..? 😂
En händelserik helg
I fredags lämnade vi Thomas för att spendera helgen i Vermont och spela de två sista bortamatcherna för säsongen. När vi åker på såna här långa resor (6h bussresa) så åker vi tillsammans med vårat herrlag och tar därför en stor buss.
Vi åkte fredag eftermiddag och var framme i Rutland runt 23. Kl 08 morgonen efter var det dags för frukost. Vår match var inte fören 16:30 dock så det skulle bli en lång dag. Så första motståndet var Castleton. Grabbarna spelade 1-1 i dubbel förlängning och vi torskade med 3-0. Vi var inte förväntade att vinna då Castleton är rankade att vinna och vi är rankade 8 (av 10), så det var en helt okej bedrift.
Efter matchen så drog vi direkt till middag på Pizza Hut (inge tid att duscha) och precis när bussen ska svänga upp på parkering fastnar den, på uppfarten, och blockerar trafiken på vägen.. Toppen.
Vi lämnar bussen åt en bärgare som får loss bussen så vi kan äta.
Efter maten hoppar vi all på bussen igen och precis när vi är nästan nere på vägen så fastnar bussjäveln. Igen. Och lyckas med bedriften att praktiskt taget blockera trafiken i båda riktningar..
Vi får hjälp av 3 polisbilar (för att dirigera trafik), en brandbil och två bärgare för att få loss bussen. Detta tar lite drygt 2h.
Kallt och jävligt, alla är trötta, svettiga och griniga. Men vi tog oss tillbaka till hotellet tilllslut...
Söndag morgon, vid frukostbuffen så svimmar en av mina lagkamrater och blir hämtad med ambulans. Det visade sig att det bara var vätskebrist. Men ändå.
Motståndet för dagen var Green Mountain. Killarna vann 8-1 och vi vann 5-0. Det kändes otroligt bra, även fast alla var rejält blåslagna när vi var klara.. Men det var typ den sista benknäckarmatchen för i år, tack och lov!
Massor med bilder:
Solnedgången i portland.
Bae
Green Mountain College
Vermont, fantastiskt vackert!
Min schyssta gräsbränna på skinkan, omnomnom
Bedrövligt
Bussresan igår var fruktansvärd, man tycker att vi borde ha tillräckligt med pengar för att kunna hyra en schysst buss, men icke!
Utsikten från Johnson State College, sjuuuuukt vackert!
totalt nästan 10h på en buss och att vi fölorade gjorde hemresan inte mycket bättre när man inta kan hitta en enda skön position att sitta i. Slutade med att jag och Bronte praktiskt taget sov på varandra. Vilket leder till en rätt rolig historia: här om dagen fick jag frågan om folk någonsin har undrat huruvida Bronte och jag är tillsammans eftersom vi bor ihop och gör allt tillsammans, hade någon sett oss på bussen igår hade nog folk verkligen börjat undra haha!
Trots förlust så bestämde vi oss för att ha kul när vi kom hem i stället. Det sotar vi alla för idag... Men kul hade vi!
Utsikten från Johnson State College, sjuuuuukt vackert!
Det var kallt som tusan när vi satt och kollade på killarnas match, lite varmare var det när det väl var vår tur.
Omänskligt tidigt
Klockan är nästan 05.30 och det är dags att kliva upp. Idag så har vi en dagstur till Johnson State College på schemat, dit tar det ca 4h, vi åker med vårat herrlag, vilket är varför vi åker så tidigt. Deras match är kl13 och vi kör 15.30.
Jo då, att sitta på en buss i 4h ska bli skoj, skoj, skoj.
Som det kan gå
Vi är så otroligt ojämna i våra matcher att det nästan är löjligt. Idag vann vi med 13-0, siffror som inte är roligt åt något håll, jag menar, vem vill fortsätta spela när man kommer över 10..? Hur som helst, en vinst är alltid en vinst och det är kul att vinna! Jag fick två mål och en assist inom 15min och det var det enda jag fick spela idag.
Life is good
Dagarna går sin stilla gång här borta, vardag är vardag oberoende på vart man bor och vad man gör. Vi spelade derby igår mot Colby College och förlorade storartat med 6-0. Helt värdelöst om du frågar mig. Börjar bli lite less på att vi inte gör några mål, på 5 matcher har vi gjort 4 mål.. Ingen jättebra statistik.
Har dessutom schyssta brännsår från konstgräset som grädde på moset
Mitt ena knä har dummat sig de senaste veckorna men har inte fören förra veckan varit så illa som det är nu. Det är svullet, ömt och blåslaget. Vår trainer Pat försöker lista ut vad det är men utan framgång. Just nu testar vi om kinesiologitejp kan mildra syntomen lite.
Utmattad är bara förnamnet
Med mindre än 12h mellan två matcher känns nu mina ben som gelé!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Igår (fredag) spelade vi mot USM (university of southern Maine) och förlorade tyvärr med 2-0. Det var en bra match sett ur vårat perspektiv, men de hade en tjej som fick stå själv och skjuta precis utanför vårat målområde, snygga mål men snörpig förlust för oss.
Idag (lördag) spelade vi mot UMPI (university of Maine at presqle Island). Förra året vann vi med 7-0 mot dem men i år fick vi slita för att vinna. När det var ca10min kvar låg vi under med 1-0, jag fick en passning från Bronte, kom själv med målvakten och lobbade den över hennes huvud, 1-1. Med 3min kvar får UMPI in ett mål efter lite slarv i vårat försvar, 1-2. Med 40s kvar får vi en hörna, Bronte lägger den perfekt mot första stolpen där mitt huvud befinner sig, 2-2. Eftersom matcher här "inte kan" sluta oavgjord går man till förlängning, gold n gold. Vi hade så mycket press så när brontes inlägg seglar in vid bortre stolpen var nog alla lika lättade, 3-2.
Mina ben gör ont, har hemska brännsår från konstgräset och mina knän är lagom svullna. Tack och lov att vi får vila till på måndag!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Sammanfattning
Äntligen
Efter en oavgjord och en förlust (största skämtet hittills, vi förlorade 9-0...) så vann vi äntligen. Det skulle ha varit lite bättre soffor med tanke på alla lägen vi fick (jag hade tre frilägen med motståndarlagets målvakt och satte alla tre skotten rätt i magen på henne...) men slutresultatet blev 1-0. Mitt första mål för säsongen och målet är alltså att slå förra årets målskörd på sex mål.
Nästa match är på fredag, följd av en match på lördag. Imorgon är vår första lediga dag på nästan två veckor, sköööönt!!!
Efter matchen fick vi lunch, såhär glada var vi då:
