Igår tog jag och Bronte en tur till Boston. Jag får bo hemma hos henne nu under Thanksgiving, vilket jag är otroligt tacksam över!
Hur som helst, vi tog en 25 min tur med tåget och befann oss sedan på stationen under Celtics hemmaarena (basketarenan för den som inte har koll). Vi åt fruksot på DD och sökte oss sedan ner mot hamnen för att möta upp med min vän från Finland och hans internationella vänner för att sedan gå på New England Aquarium. Det var riktigt intressant, tråkigt nog så var den stora tanken där de har både hajar och andra intressanta varelser stängd pga av renovering.

 

Vi gjorde sedan staden genom att virra omkring, äta lunch och dricka en hej dundrans massa kaffe. Kan konstareta att jag föredrar Starbucks vaniljlatte framför Dunkin Dounuts. Meeeen DD är billigare, så atteh.

 

Liten bildbomb.

 

Jag visste redan från början att hoppas på för mycket är bara dumt, jag har hört det någonstans att ett misstag är bara ett mistag om du gör en sak upprepade gånger och förväntar dig ett annorluna resultat.
Jag vill inte vara negativ och kinkig men jag har på något sätt lyckats undvika en sån här situation åtminstone det senaste året genom att distansera mig, det har fungerat fint hittills. Men det är svårt att utföra den typ av mirakel själv.
Trots att det har varit lite upp och ner det senaste året så har det varit mestadels bra, och det är det där jag är ute efter. Jag är inte ute efter att sätta en ettikett på något men på något sätt så har folk svårt att förstå det här.

Hur som haver, det skulle vara skönt om folk kunde förstå att jag inte har bett om den uppmärksamhet som faller på mig "I know that at least half of the guys on this campus is interested in you". Må så vara, jag bryr mig inte. Jag väljer själv vem jag vill umgås med och så har det alltid varit. 

Allt detta drama på den här förbenade skolan gör mig dumihuvudet. Jag är alldeles för okomplicerad för draman av denna kaliber.

Jag har lite Sverige absitnens just nu. I övrigt mår jag bra, jag lovar!
Ledsen att min avreaktion måste ske här. Men jag behöver avreagera mig på svenska också för ibland så hänger inte mina vänner här med i mina resonemang.

Hade precis en två timmar lång frukost session med mig själv, eller nåja, jag hade sällskap den första halvtimmen. Men i skillnad mot mina kamrater har jag bara en lektion på tisdagar/torsdagar och den är inte fören 15.25 så jag har ganska mycket tid på morgnarna. Brukar i vanliga fall inte kliva upp ur sängen innan kl11 men nu har jag forskningsuppsatser att göra = behöver all tid jag kan få.
Det absolut bästa med att sitta i matsalen och plugga är att det är obegränsad tillgång till både dryck och mat.

I övrigt är jag fortfarande tvärförkyld med en fruktansvärd hosta som inte vill ge med sig. Har också lyckats försätta mig i en situation som jag har varit i så många gånger förr bara genom att vara mig själv. Helt ärligt förstår jag inte alls hur jag lyckas, antar att jag är en naturbegåvning.

Igår stod vi ute i lite drygt 3h och frös häcken av oss för att heja på våra fotbollspojkar som spelade final i North Atlantic Conference D3 mot Husson. Vi var högljudda och blåste i våra vuvuzelor tills vi hade nästintill släskläppar allihopa. Det var en intensiv match en mycket tur som avgjorde det hela. Våra TC Boys vann med 3-0!!
Nästa helg åker de till Vermont för att spela regionals, vinner de två matcher går de vidare till Nationals vilket avgörs i Texas.
Vi kan inte göra annat än att hålla tummarna. Jag och Bronte kommer missa matchen på lördag då vi har två träningsmatcher at Husson på lördag i lacrosse. Det sugeer lite grann då vi båda gärna hade tagit oss till Vermont och se matchen(erna).

Hur som helst var det riktigt fylleslag igår efter matchen, många idag som inte mår riktigt 100. Det är det bästa med söndagsbrunchen, höra hur alla får återuppleva gårdagens svarta hål samt att se hur risigt alla mår. 
Jag mår fyi bra idag, hade en bra natt med ingenting att klaga på!

Kyliga brudar! Sweden represent!
(Lindsy, Bronte, KY, Kaitlyn, Jane, Tyler)

I onsdags var det Halloween som bekant. Denna bilden togs och den är så representativ så det finns inte, fina vänner som inte är rädda för att skratta åt sig själva.

Lindsy & Bronte & KY