Börjar ledsna
Jag har antagligen den värsta måltorkan i mitt liv, börjat bli tröttsamt. Igår torskade vi 1-0, skitmatch, tack och liv räknas den inte till vår conference. Men det gör matchen på lördag, då får det fanimig vara nog. Samt att jag och en kompis har slagit vad, inte en chans att han får vinna haha
PS, hur snygg är man inte på planen då..? 😂
Anonymt
För den som inte har märkt det så finns det galet mycket sociala medier idag, och mängder av olika varianter, vad det pratas om mest på skolan i dagsläget är en app som heter YikYak, den är plastbaserad och helt anonym. Med tanke på att den är anonym skrivs det en hel jäkla massa skit, både bra och dåligt.
Igår var det rätt kul, jag strosade ju omkring med min onepiece hela dagen och fick väldigt mycket uppmärksamhet pga detta. Det kom lite spydig kritik (haters gonna hate) men jag fick också väldigt mycket uppskattning, de flesta älskade den, även personer jag aldrig har pratat med tidigare kom fram och sa hur ball de tyckte min vuxen overall var. Det som gjorde min dag var dock ett inlägg på YikYak, jag önskar bara att jag visste vem som skrev det
Det slutade med lite drygt 20 "ups", vilket är positivt! Så hade lite hybris igår kväll..
När man inte kan ha byxor på
Då tager man vad man haver
En händelserik helg
I fredags lämnade vi Thomas för att spendera helgen i Vermont och spela de två sista bortamatcherna för säsongen. När vi åker på såna här långa resor (6h bussresa) så åker vi tillsammans med vårat herrlag och tar därför en stor buss.
Vi åkte fredag eftermiddag och var framme i Rutland runt 23. Kl 08 morgonen efter var det dags för frukost. Vår match var inte fören 16:30 dock så det skulle bli en lång dag. Så första motståndet var Castleton. Grabbarna spelade 1-1 i dubbel förlängning och vi torskade med 3-0. Vi var inte förväntade att vinna då Castleton är rankade att vinna och vi är rankade 8 (av 10), så det var en helt okej bedrift.
Efter matchen så drog vi direkt till middag på Pizza Hut (inge tid att duscha) och precis när bussen ska svänga upp på parkering fastnar den, på uppfarten, och blockerar trafiken på vägen.. Toppen.
Vi lämnar bussen åt en bärgare som får loss bussen så vi kan äta.
Efter maten hoppar vi all på bussen igen och precis när vi är nästan nere på vägen så fastnar bussjäveln. Igen. Och lyckas med bedriften att praktiskt taget blockera trafiken i båda riktningar..
Vi får hjälp av 3 polisbilar (för att dirigera trafik), en brandbil och två bärgare för att få loss bussen. Detta tar lite drygt 2h.
Kallt och jävligt, alla är trötta, svettiga och griniga. Men vi tog oss tillbaka till hotellet tilllslut...
Söndag morgon, vid frukostbuffen så svimmar en av mina lagkamrater och blir hämtad med ambulans. Det visade sig att det bara var vätskebrist. Men ändå.
Motståndet för dagen var Green Mountain. Killarna vann 8-1 och vi vann 5-0. Det kändes otroligt bra, även fast alla var rejält blåslagna när vi var klara.. Men det var typ den sista benknäckarmatchen för i år, tack och lov!
Massor med bilder:
Solnedgången i portland.
Bae
Green Mountain College
Vermont, fantastiskt vackert!
Min schyssta gräsbränna på skinkan, omnomnom
Färgglad
Igår så satte vi i nya färgen i mitt hår, så det är nu blått och lila, jäkligt nice om jag får säga det själv, samt att jag har fått galet mycket komplimanger för det, vilket är väldigt kul.
Just nu är jag äntligen och skaffar mig en telefon som fungerar även när jag inte har wifi, ska bli skönt att kunna vara kontaktbar igen, man känner sig så handikappad med en smartphone som är dum.
Bedrövligt
Bussresan igår var fruktansvärd, man tycker att vi borde ha tillräckligt med pengar för att kunna hyra en schysst buss, men icke!
Utsikten från Johnson State College, sjuuuuukt vackert!
totalt nästan 10h på en buss och att vi fölorade gjorde hemresan inte mycket bättre när man inta kan hitta en enda skön position att sitta i. Slutade med att jag och Bronte praktiskt taget sov på varandra. Vilket leder till en rätt rolig historia: här om dagen fick jag frågan om folk någonsin har undrat huruvida Bronte och jag är tillsammans eftersom vi bor ihop och gör allt tillsammans, hade någon sett oss på bussen igår hade nog folk verkligen börjat undra haha!
Trots förlust så bestämde vi oss för att ha kul när vi kom hem i stället. Det sotar vi alla för idag... Men kul hade vi!
Utsikten från Johnson State College, sjuuuuukt vackert!
Det var kallt som tusan när vi satt och kollade på killarnas match, lite varmare var det när det väl var vår tur.
Omänskligt tidigt
Klockan är nästan 05.30 och det är dags att kliva upp. Idag så har vi en dagstur till Johnson State College på schemat, dit tar det ca 4h, vi åker med vårat herrlag, vilket är varför vi åker så tidigt. Deras match är kl13 och vi kör 15.30.
Jo då, att sitta på en buss i 4h ska bli skoj, skoj, skoj.
Som det kan gå
Vi är så otroligt ojämna i våra matcher att det nästan är löjligt. Idag vann vi med 13-0, siffror som inte är roligt åt något håll, jag menar, vem vill fortsätta spela när man kommer över 10..? Hur som helst, en vinst är alltid en vinst och det är kul att vinna! Jag fick två mål och en assist inom 15min och det var det enda jag fick spela idag.
Life is good
Dagarna går sin stilla gång här borta, vardag är vardag oberoende på vart man bor och vad man gör. Vi spelade derby igår mot Colby College och förlorade storartat med 6-0. Helt värdelöst om du frågar mig. Börjar bli lite less på att vi inte gör några mål, på 5 matcher har vi gjort 4 mål.. Ingen jättebra statistik.
Har dessutom schyssta brännsår från konstgräset som grädde på moset
Mitt ena knä har dummat sig de senaste veckorna men har inte fören förra veckan varit så illa som det är nu. Det är svullet, ömt och blåslaget. Vår trainer Pat försöker lista ut vad det är men utan framgång. Just nu testar vi om kinesiologitejp kan mildra syntomen lite.
Utmattad är bara förnamnet
Med mindre än 12h mellan två matcher känns nu mina ben som gelé!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Igår (fredag) spelade vi mot USM (university of southern Maine) och förlorade tyvärr med 2-0. Det var en bra match sett ur vårat perspektiv, men de hade en tjej som fick stå själv och skjuta precis utanför vårat målområde, snygga mål men snörpig förlust för oss.
Idag (lördag) spelade vi mot UMPI (university of Maine at presqle Island). Förra året vann vi med 7-0 mot dem men i år fick vi slita för att vinna. När det var ca10min kvar låg vi under med 1-0, jag fick en passning från Bronte, kom själv med målvakten och lobbade den över hennes huvud, 1-1. Med 3min kvar får UMPI in ett mål efter lite slarv i vårat försvar, 1-2. Med 40s kvar får vi en hörna, Bronte lägger den perfekt mot första stolpen där mitt huvud befinner sig, 2-2. Eftersom matcher här "inte kan" sluta oavgjord går man till förlängning, gold n gold. Vi hade så mycket press så när brontes inlägg seglar in vid bortre stolpen var nog alla lika lättade, 3-2.
Mina ben gör ont, har hemska brännsår från konstgräset och mina knän är lagom svullna. Tack och lov att vi får vila till på måndag!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Skolan började i tisdags
Största trädet i Maine
Tydligen så finns det största trädet i Maine bara 20min från vårat hus. Så dit åkte vi igår.
Sammanfattning
Äntligen
Efter en oavgjord och en förlust (största skämtet hittills, vi förlorade 9-0...) så vann vi äntligen. Det skulle ha varit lite bättre soffor med tanke på alla lägen vi fick (jag hade tre frilägen med motståndarlagets målvakt och satte alla tre skotten rätt i magen på henne...) men slutresultatet blev 1-0. Mitt första mål för säsongen och målet är alltså att slå förra årets målskörd på sex mål.
Nästa match är på fredag, följd av en match på lördag. Imorgon är vår första lediga dag på nästan två veckor, sköööönt!!!
Efter matchen fick vi lunch, såhär glada var vi då:
Windsor fair
Då vi inte hade mycket annat att göra en torsdagskväll som ikväll så bestämde sig Bronte, Mailman och jag för att dra på marknad. Den var inte jättestor men det var nog så mysigt att bara gå och strosa omkring. 
Jag älskar getter!
"Kolla vad många tänder jag har"
Lagmiddag
I årlig ordning så var vi ut till Coach Kelly's hus nere vid sjön igår för middag och team bonding. Som vanligt väldigt trevligt och mycket skratt (och mat).
Deras hus är så galet nice, och vem tackar nej till att ha sjön fem steg från dörren?
I helgen så spelar vi de två första matcherna som räknas till vår säsong, fett taggad!
Vi pluggar i alla fall inte hjärnkirurgi
Så vi sitter på övervåningen på vårat hus och har vår vanliga kvalitetstid. Mailman pratar om den killen som hon har pratat med ett tag och som hon ska åka till Wisconsin för att träffa i november. Jag frågar då "vad är så speciellt med Wisconsin" och hon svarar:
Ja, det är ju skönt att hon inte ska bli hjärnkirurg eller raketforskare...
Men jag älskar henne ändå, vi har alla våra blonde moments...
Wisconsin var alltså den första staten i USA att introducera öl för allmänheten efter att själva fått det introducerat från tyska immigranter.
Säsongen 2014
Såhär ser vi ut i år:
Bilder från matchen
Jag förstår inte hur oerhört oattraktiv man kan vara, haha, men kul att man ändå "fastnar på film". Cred till Pat Hubel som tar bilder under våra matcher!
Träningsmatchen
Vi spelade alltså mot UNITY college igår kväll på vår upplysta konstgräsplan. Vi hade förvånansvärt mycket folk där och kollade, vilket alltid är kul.
Lite bakgrund: mitt freshman year förlorade vi med 6-1, mitt sophomore year förlorade vi med 3-0, och igår (junior year) spelade vi oavgjort 0-0.
UNITY är ett av de ledande lagen i deras conference så att vi lyckades prestera ett oavgjort resultat är inte helt fy skam. Vad som var bittert var att vi hade så sjukt många chanser, men bollarna strök stolpar och ribban på fel sida hela tiden. Jag hade ett jätteläge som jag var 110% på skulle gå in, med deras mittback rensade bollen på mållinjen..
Vårat försvar upplevs som väldigt vattentätt just nu, och det är bara att hoppas att det fortsätter så. Nu behöver vi bara träna avslut, vilket är något som vi inte gjort alls under veckan som har gått..
