Utmattad är bara förnamnet
Med mindre än 12h mellan två matcher känns nu mina ben som gelé!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Igår (fredag) spelade vi mot USM (university of southern Maine) och förlorade tyvärr med 2-0. Det var en bra match sett ur vårat perspektiv, men de hade en tjej som fick stå själv och skjuta precis utanför vårat målområde, snygga mål men snörpig förlust för oss.
Idag (lördag) spelade vi mot UMPI (university of Maine at presqle Island). Förra året vann vi med 7-0 mot dem men i år fick vi slita för att vinna. När det var ca10min kvar låg vi under med 1-0, jag fick en passning från Bronte, kom själv med målvakten och lobbade den över hennes huvud, 1-1. Med 3min kvar får UMPI in ett mål efter lite slarv i vårat försvar, 1-2. Med 40s kvar får vi en hörna, Bronte lägger den perfekt mot första stolpen där mitt huvud befinner sig, 2-2. Eftersom matcher här "inte kan" sluta oavgjord går man till förlängning, gold n gold. Vi hade så mycket press så när brontes inlägg seglar in vid bortre stolpen var nog alla lika lättade, 3-2.
Mina ben gör ont, har hemska brännsår från konstgräset och mina knän är lagom svullna. Tack och lov att vi får vila till på måndag!
Det var coaches födelsedag i torsdags, så vi smällde henne med massor av vattenballonger.
Kommentarer
Trackback
