Insikt
Det här är en sak som jag har reflekterat över ganska länge, inte länge som i ett sträck utan mer i ett par år. Detta är egentligen för att jaghar kommit på hur jag fungerar.
Det som jag tänker främst på är att jag är knäpp, dock är kanske det något vi kan vara överrens om, okej?
Det är kanske ett inte så "hälsosamt" beteende men vad ska jag säga; jag vill ha det jag vet att jag inte kan få, och när jag fått det är det tveksamt om jag vill ha kvar det. Sorgligt men sant.
Nej, nu har jag delat med mig tillräckligt, ni får inte bli hur tillfredsställda som helst, det håller inte!
Det som jag tänker främst på är att jag är knäpp, dock är kanske det något vi kan vara överrens om, okej?
Ja. Så alltså. För ett gäng år sedan hände (eller inte hände, jag vet inte riktigt) en grej som liksom har förföljt mig sedan dess. Inte förföljt som i att "Shit, vafan" utan mer "Hände det eller inte?"
Vet inte riktigt hur jag ska förklara men kan säga att det känns som om jag får samma känsla tillbaka (kanske inte just vid denna tidpunkten då förutsättningarna ser annorluna ut sedan tidigare (på ett bra sätt bör tillläggas)), känslan av att vara försynt, lite blyg. Försynt som att i det var inte fel men det känns konstigt...
Det mest märkliga är att händelsen i fråga skedde verkligen för flera år sedan, kanske var det omedvetet eller så var det inte det.
Just detta är något som jag brottas med ett par gånger om året (inte mer än så alltså, inget som jag tänker på dagligen) utan mer när det blir påtagligt.
Till alla er snuskhummrar där ute: HEEEEEY! Vafan tror ni egentligen? Lägg ner!
Det jag då på ett sätt har kommit till insikt med mig själv då, på vilket sätt jag fungerar är alltså följande. Såg en tjej som tattuerat in det på insidan av sin överarm ochalltså inget som jag själv kommit på. Följande citat har heller inget med ovanstående text att göra, utan verkligen, verkligen, precis hur jag fungerar.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara men kan säga att det känns som om jag får samma känsla tillbaka (kanske inte just vid denna tidpunkten då förutsättningarna ser annorluna ut sedan tidigare (på ett bra sätt bör tillläggas)), känslan av att vara försynt, lite blyg. Försynt som att i det var inte fel men det känns konstigt...
Det mest märkliga är att händelsen i fråga skedde verkligen för flera år sedan, kanske var det omedvetet eller så var det inte det.
Just detta är något som jag brottas med ett par gånger om året (inte mer än så alltså, inget som jag tänker på dagligen) utan mer när det blir påtagligt.
Till alla er snuskhummrar där ute: HEEEEEY! Vafan tror ni egentligen? Lägg ner!
Det jag då på ett sätt har kommit till insikt med mig själv då, på vilket sätt jag fungerar är alltså följande. Såg en tjej som tattuerat in det på insidan av sin överarm ochalltså inget som jag själv kommit på. Följande citat har heller inget med ovanstående text att göra, utan verkligen, verkligen, precis hur jag fungerar.
Älskar du mig så lämnar jag dig.
Lämnar du mig så älskar jag dig.
Det är kanske ett inte så "hälsosamt" beteende men vad ska jag säga; jag vill ha det jag vet att jag inte kan få, och när jag fått det är det tveksamt om jag vill ha kvar det. Sorgligt men sant.
Nej, nu har jag delat med mig tillräckligt, ni får inte bli hur tillfredsställda som helst, det håller inte!
Kommentarer
Jenny
Du är inte den enda som tänker så. När man får det man vill är ju jakten över och man måste hitta något nytt att jaga. Ett väldigt destruktivt beteende, men det finns hos många, både killar och tjejer. Det man ska jobba med är helt enkelt att komma över the thrill of the hunt.
Sandra
Jag älskar dig Kajsa. alla dessa år med dig, har betytt så mycket för mig ska du veta! och jag har hängt med under upp och ned gångar, likaså som du har gjort det med mig.
Du är en otrolig människa. Puss<3
Trackback
